agnesdurietz.blogg.se

Vi satt i exakt samma båt. I exakt samma skit.

Samma helvete. Samma syn på oss själva. Samma syn på livet. Samma syn på allting omkring.

Du kände dig sviken. För jag försvann. Jag satt kvar. Du var under ytan men med näsan över ytan.

Du kände dig ensam. För jag försvann. Jag rodde i land. Du var under ytan.

Du tyckte att jag lämnade dig. Men du övergav dig själv.

Jag gav dig min hand. Men du ville aldrig ta dig upp. Du ville bara ha ned mig.

I samma svarta skamliga vatten. I något du inte var stark nog att ta dig ifrån.

Du behövde det. Jag var starkare. Jag behövde det inte.

Jag klandrade aldrig dig. Jag klandrade oss.

Jag vet inte om du nått ytan än. Eller om du är kvar på botten.

Jag hoppas det kommer en dag, när du flyter fjäderlätt på vattenytan.

Jag hoppas det kommer en dag, när du har styrka och mod att ro dig iland.

Men det är ingen brådska. Du kan väl bara flyta ett tag. Du kan väl bara komma upp ovanför ytan.

Då kanske vi sitter i samma båt en annan dag. Vi delar sama bakgrund.

Jag kan inte hjälpa dig så länge du inte vill hjälpa dig själv. Jag kan inte ge dig min vilja.